Hur kan vi inte ha råd med oss pensionärer?

Foto: Mickan Palmqvist

DEBATT. Pensionen är ett av våra absolut viktigaste trygghetssystem, men detta till trots så har vi ett växande antal pensionärer, de flesta kvinnor, som inte får en pension det går att leva på.

Därför har nästan hälften av alla kvinnor ett tillskott till sina pensioner som kallas garantipension. Det är ett grundskydd som träder in om du har en mycket låg pension.

Så när regeringen säger att man ska höja garantipensionen så är det inte pensionerna som höjs utan det ekonomiska grundskyddet som alla har oavsett om man har arbetat eller inte arbetat. 

När dagens pensionssystem sjösattes på 90-talet sade man att det var robust. Ja, möjligen ur ett politiskt perspektiv – men inte för pensionärerna.

I dag vet vi att vi fick ett system som inte klarar av att ge trygghet för många även om man arbetat i 40 år. Eget sparande och pensionsförsäkringar blir allt viktigare som komplement till pensionen. Men var det så vi ville ha det?

När vi i Tantpatrullen är ute på gator och torg och diskuterar pensioner så träffar vi många kvinnor som arbetat som undersköterskor, bibliotekarier, sjuksköterskor och socialarbetare. De berättar att de nu har en pension som det inte går att leva på.

Hur kunde det bli så att i ett av världens rikaste länder har vi ett växande antal fattigpensionärer? Det är faktiskt så att vi har ett av EU:s sämsta pensionssystem där tvåsamhet för många är en förutsättning för att klara sig ekonomiskt.

I våra nordiska grannländer minskar andelen fattigpensionärer och i Sverige ökar de. Åt 2016 var över 20 procent av kvinnorna i landet fattigpensionärer enligt Eurostat men bara nio procent i av kvinnorna i Norge. 

Kvinnor drabbas hårt av dagens system därför att det är raka rör mellan livsinkomst och pension. En ojämställd arbetsmarknad där kvinnor har lägre lön än män ger ojämställda pensioner. Om du är fattig i arbetslivet är du fattig tills du dör.

Vad kan vi göra för att ändra denna sakernas tillstånd? Regeringen har beslutat att höja garantipensionen med 200 kronor och dessutom höja bostadstillägget, det är bra men det löser inte pensionsfrågan.

Våra pensionspengar ligger i ett slutet system utanför statsbudgeten och det är underfinansierat och självreglerande. När det finns för lite pengar i systemet så sjunker pensionerna automatiskt och den så kallade bromsen slår till. Det har hänt tre gånger utan att politikerna i riksdagen behöver lyfta ett finger.

De behöver inte ta ansvar för systemets negativa konsekvenser som att dagens 80-talister kommer att få drygt 40 procent av sin slutlön i allmän pension och därför blir beroende av eget sparande och privata pensionsförsäkringar.

När dagens system drevs igenom lovades vi 70 procent av slutlönen i pension. Vi i Tantpatrullen menar att äldre ska kunna leva, inte bara överleva. Ingen gammal ska behöva leva sina sista år i fattigdom. 

Dagens pensionssystem är inte långsiktigt hållbart, därför behöver vi ett nytt så att våra barn och barnbarn får en pension det går att leva på.

För oss i Tantpatrullen är det kört – några av oss har bra pensioner och andra är fattigpensionärer som fortsätter att jobba efter 65 för att få ekonomin att gå ihop eller klara en tandläkarräkning. 

Pensionsgruppen, vars uppgift det är att vårda systemet bör läggas ner. Det är orimligt att åtta personer sitter bakom stängda dörrar och gör upp om våra pensioner utan att vi som medborgare kan delta. Återför ansvaret till hela riksdagen.

Om pensionsåldern ska höjas måste arbetsmarknaden reformeras, i synnerhet inom olika välfärdsyrken, annars kommer vi att få ännu fler kvinnliga fattigpensionärer. 

Avveckla premiepensionssystemet eller reformera det i grunden. Det är inte rimligt att det är pensionsspararna som står för all risk när fonder används till att berika fondägarna i stället för pensionärerna eller att våra pensionspengar hamnar i skatteparadis. 

I det 73 punktsprogram som S, MP, C och L kommit överens om står att pensionerna ska höjas för vanliga löntagare.

Vi i Tantpatrullen undrar hur och när det ska ske?


Birgitta Sevefjord, Tantpatrullen

Länk till artikeln hittar du här